I ett annat förhållande då jag var ung, riktigt ung så flyttade jag ihopp med MR Rätt blev spontant gravid med Mr rätt som efter ett par månader visade sig vara MR skitstövel.
Med stöd av vänner och familj lämnade jag honom och flyttade till ett annat boende.

Graviditen flöt på bra, lillen växte som han skulle och var en livlig krabat där inne i magen sparkade och levde rövare och växte som den skulle allt var bra och jag var lycklig, trots jag skulle bli en ensam mamma!
Veckor blev till månader, och en vacker vårkväll gick vattnet, eller det småsipprade och fick regelbundna värkar var i vecka 38+3 så in till KS förlossningen där CTG togs och vi blev inskrivna.
Fick ett vilorum för att det var en tid kvar till förlossningen skulle sätta igång på allvar!

Efter ett par timmar var det dags för ett nytt CTG, den trevliga barnmorskan spände bandet runt magen fick en bekymmersrynka mellan ögonen gick iväg och komtillbaka med förlossningsläkaren som medelade att dom ville ha bättre koll på bebisen i magen och att jag skulle flyttas till ett förlossningsrum och sätta en skalpelektrod på min bebis.

Vi bytte rum elektroden kom på plats och läkaren lämnade rummet ihopp med barnmorskan för att komma tillbaka ett par min senare och sa:
- Barnets hjärthjud dalar rejält vid varje värk, hjärtljuden blir svagare och svagare vid varje värk, vdet här blir ett snitt barnläkare och övrig personal väntar på operation.

Elektroden slets bort, läkaren sprang vid fotändan av sängen, barnmorskor vid huvudändan medans dom bad mig att plocka av mig smycken.
In på operationen över på bordet och sövdes direkt.... från besked tills jag låg på bordet sövd tog bara 2-3 minuter.

När jag vaknade satt barnläkaren ihop med min mor (som varit med hela tiden) barnläkaren berättade att min bebis var mycket sjuk och låg på Neo i respirator och blev sämmre och sämmre.
Läkaren visade en bild på min lille son där han låg lågt ifrån mig och kämpade för sitt liv, min vackre lille kille, en liten kämpe.
Han orkade inte vänta på mig, att jag skulle bli tillräckligt stark efter ha vaknat ur narkosen. Innan jag han träffa honom slutade hans hjärta att slå och han fick somna in.

Så istället för att planera dop, och dagis och vara en lycklig liten familj fick jag planera dödsannons och begravning och vart han skulle ligga.

Nu i ett bättre liv, med en underbar man som jag älskar över allt annat, med en man som behandlar mig som en prinsessa, sin prinsessa så får vi inte gåvan att kunna bli gravida på egen hand.
Hoppas, det blir våran tur snart, vi hoppas så på detta med IVF!
Jag hoppas, vill och tror att det kommer bli våran tur. Men jag vågar inte hoppas fullt ut mellan varven då verkligheten och sanningen kan göra för ont i slutändan försöker jag vara realistisk men mellan varven skenar jag iväg fullständigt med planerad MVC, dop med vilken präst osv...
Jag/vi vågar hoppas, men ibland blir jag så himmla rädd för att våga hoppas... Rädd för att verkligheten kommer att göra för ont!

 

PiOmiO

10 oktober 2012 10:01

Vilken traumatisk händelse! Hoppas de går vägen nu snart!! *tummar och tår!*

http://www.piomio.blogg.se

 

Linda

10 oktober 2012 20:46

Läser och gråter. Vilken fruktansvärt jobbig upplevelse det måste varit.

Hoppas verkligen att ni lyckas snart. Men kärleken er emellan är minst lika viktig. Det får man aldrig glömma. Ta hand om varann. Tillsammans är man starka. Kram!!

http://meumvita.blogspot.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

oj så konstigt det kändes att kliva upp och ha en tid att passa! Klev upp 05.45 och drack kaffe och åt frukost, jag har en fruktansvärt lång startsträcka på morgonen då jag har svårt att somna. Det blev ju inte galet många timmar sömn inatt, tog up...

i lördags morse begav vi oss iväg på långresa för makens farmor gått bort och det var dags för begravning. Förr om åren tog resan 3,5 timmar, nu när vi åker tar det betydligt mycket längre tid då Max blir rastlös av att sitta för länge, vi planerar ...

Efter babysimmet igår var vi bara hemma och vände i princip innan vi åkte ner till öppna förskolan och var där till 15.30 för att sedan bege oss hemmåt så Max fick röja med sin far innan jobbet. Mister är flyttad till annat ställe de 2 första nätter...

När egon drog in fick vi mera snö, underbart! Mister såg sin chans att förena nytta med nöje för sin tjänstehund! Så fram med dragselen och så begav vi oss ut på en dragtur, Max tyckte det var superkul att åka pulka bakom Vidar. Turen gick till en...

Det vräkte ner snö igår, på bara 2 timmar kom det runt 1 dm. Tyvärr är det töväder idag, men det hindrar inte oss att gå ut och roa oss i snön. Max hade väldigt bråttom till backen idag så jag fick springa ikapp honom. Han ville inte åka pulka upp...