Jag och Mister har berättat för våra syskon samt ett par vi umgås med just för det kan vara skönt att vetilera lite tankar och oro som kan dyka upp.
Den dagen vi plussar och berättar om våran graviditet "offentligt" så tänker vi svara ärligt på frågor, alltså om någon säger ååå vad kul hur länge har ni försökt då kommer vi säga hur länge vi försökt.

IVF är inget fel, det är inte skamligt på något sätt.

Visst att det finns sådanna människor sm anser att kan man inte få barn på egen hand så:
* naturens sätt att ni inte är lämpliga föräldrar
* Adoptera, världen är full av oönskade barn
* Varför skall barnlösa få ett barn med mina skattepengar

Folk har rätt att ha sin egna åsikt, även om den sårar mig/oss jag läser inte bloggar eller forum med dessa bittra människors inlägg för det gagnar inte mig.
Skulle inte vi lyckas få barn på egen hand med hjälp av IVF står det oss inte främmande att försöka adoptera.

Idag är det strålande sol ute och en underbar höstdag, träden är fortfarande iklädd sommarskrud pga den regninga sommaren.
Kommer ta en härlig längre promenad innan jobbet då jag jobbar em ikväll, hade helt ärligt gärna varit ledig och hemma idag, är trött och småsnuvig och har en lätt tryckande känsla över huvudet, kan vara spänningshuvudvärk på G eller en förkylning.

Ruvardag 6 idag 12 dagar kvar till TD, alltså ruvat 1/3 av tiden och det känns som om det gått en evighet.

Förstår inte alls vad som hänt med tiden från i våras så har dagarna gått hur snabbt som helst. Jag fick inte riktigt tiden att räcka till kändes det som.
sedan väldigt tidigt i våras har dagarna bokstavligen talat flugit förbi, kunde inte förstå att det redan var dags för bebis i familjen i maj, sedan vårat giftemål i juli innan det var dags för semester som var över innan den ens han börja.
Tom dagarna på jobbet har gått hur fort som helst, man kom dit jobba, fika, lunch, fika sluta  alltså 4 till 9 timmar gick på ett ögonblick.

tiden efter semestern fram till äggplock har gått i denna rasande takt också tycker jag, men nu.... den står stilla känns det som.
Igår var jag ledig så jag tog en behaglig långpromenad med hunden gick runt 6 km, väl hemma igen så passade jag på att baka lite bröd och kasta ihopp en köttgryta till helgen.
Gjorde även en smarrig köttfärsås till helgen för att slippa laga mat då.

Då brödet var klart och köttfärsåsen samt köttgrytan så var klockan bara 12.20   Tog ut hunden igen och furminatorn och borstade igenom henne ordentligt, det är höst och snart dags för löp så då fäller hon ordentligt så efter borstat bort kompiösa mängder päls var klockan stra efter 13.
Ner till centrum och handlade fikade och sedan hem och städa vardagsrummet och köket, startade en tvättmaskin och förberedde dagens middag, blev wook och nudlar.
Kastade sedan ihopp en smulpaj och en vän kom förbi vid 18 tiden och stannade ett par timmar åt och fikade med oss.

Idag är det ruvdag 4, biverkningar av gelen består fortfarande:
Trött
Illamående
Ömma och svullna bröst
lite kortare stubin
Gasig i magen???

Jag jobbar hela helgen, så jag hoppas dagarna går skapligt nu för ovisheten och väntan är helt ärligt lite småjobbig försöker inte tänka och grubbla men självklart kan jag inte styra tankarna helt och hållet utan rätt som det är kommer dom över en endå.
Imorse var det första jag tänkte på att nu skall ägget växt fast, annars kommer mensen runt den 20/21 september, dessa tankar kom direkt då jag vaknade...

Önskar mina läsare en jättetrevlig helg!

I ivf sammanhang, först har man hela utredning i ryggen och varje människa man träffar vill ha upp en i en gynstol för div olika undersökningar.
Sedan drar själva behandlingen igång och då har man hela handväskan full av sprutor och kanyler och får springa undan och ta en eller två sprutor!
Den sprutan jag bävade mest för var ägglossningsprutan så skulle tas kl 21 var rätt orolig att jag skulle bli tvungen att ta den på pendeln.

Mitt i allt smusslande medsprutor är det dags för mer klättrande i gynstolar för att se hur många ägg som det verkar bli.

Som belöning för sprutorna och klättra det så blir det tillslut dags för äggplock, så åter igen upp i en gynstol för att få kärleksgrottan bedövad samtigt som du får en dos morfin i armen, världen snurrar och kärleksgrottan förvandlas till en nåldyna med 7 stick för att tömma äggblåsor och ett par stick för bedövningen!

Efter den behandlingen är du bakfull, ser höggravid ut och dina äggstockar är ömma som köttsår.

Därefter en mental tortyr för att se om äggen blir befruktade och överlever till en återföring!

Efter återföringen börjar dock det jobbiga, man kastas mellan hopp och förtvivlan, man går i en enda lång väntan där man inte kan påverka något!

Som en liten bonus, det ni ser på bilden är inget lavemang, det är ett slidgel...
Den gelen gör mig smått irriterad och gråtmild, spända bröst och illamående!

Alltså känner jag mig gravid utan att vara det ännu, mycket tankar, mycket känslor.

Ruvtiden är lång... Bara inne på dag 2 och har 15 dagar kvar till testdagen.

Inte jag då jag igår på sprutdag nr 5 även fick ta en spruta med Orgalutran och imrogon så är det dags för ultraljudet för att se hur många äggblåsor jag utvecklat, är både förväntansfull och nervös.. Tänk om det inte hänt något att inga äggblåsor kommer att synas.
I vilket fall Gonal f sprutan kan jag ta i sömnen, smidig och enkel som den är att ta, men Orgalutransprutan var seg att trycka in i skinet tyckte jag, dessutom småsved det då jag sprutade in medecinen och även ett bra tag efteråt.

För att återgå till rubriken, igår lunchade vi med ett par vänner och fick reda på att dom väntar barn igen, jag blev så glad att mina tårar började att rinna av glädje, jag och Mister kände inget annat än glädje för deras skull för i våras drabbades dom om värsta tänkbara då dom i vecka 17-18 förlorade sina tvillingar helt oväntat.
Så vi önskar verkligen dom all lycka och välgång med denna graviditeten att den skall bli helt utan komplikationer.

Var och handlade då min mobil ringde, en kompis var helt i upplösningstillstånd för hon fick igår kallelse till cellprovtagning och gruvade sig så för att klättra upp och lägga sig i gynstolen och vänta på den obehagliga undersökningen.
Alltså, denna kompisen vet inte att vi skall gå igenom en IVF!Så det blev massa tal om hur jobbigt och besvärligt det är att gå på dessa kontroller och låta någon okänd kolla ens underliv var 3 år.

Visste inte riktigt vad jag skulle säga, för när man precis avslutat en utredning och påbörjat en IVF så är man ju världsmästare i gynekologstol klättrande och har svart bälte i att hänga av sig värdigheten då man går in på ett sjukhus för så är det, skall man förhoppningsvis få det efterlängtade barnet är det en del av det.

Skulle jag hamna på en fackmässa på sjukvårdsgerjor och se en gynstol undrar då om det inte bara skulle gå av bara farten och rutinen att ta av sig på underkroppen och klättra upp i stolen?

Hur som helst iår har jag varit uppe i gynstol utan överdrift 15 gånger då det varit utredning med kontrast genom livmodern, koksaltlösning genom livmodern, mängder av ultraljud av livmoder och äggstockar.
Varje människa man träffar under utredningen vill ha sin beskärda del av att kika på min livmoder och äggstockar.

Och på måndag är det dags igen... Tro det eller ej, men jag längtar då är det VUL och antagligen blir det ett VUL till innan äggplock som också innebär gynstol och slutligen ett äggåterförande så på 2 veckor klättra gynstol runt 4 gånger!
Har ni också fått ett avslappnat förhållningsätt till gynstolar efter utredningarna?

Till att jag skall börja med sprutor att den numera får åka med i handväskan då vi var iväg igår och till jobbet i helgen. sprutan skall ju tas på kvällen +/- 1 timma.

 
Så det känns lite pirrigt för både mig och Mister, jag är däremot inte nervös för att ta själva sprutan utan mera nervös för ev biverkningar men det bör ju inte vara något att oroa sig för det är ju övergående.

Önskar er ev läsare en trevlig helg.

Till och från får man ju frågan "Är det inte dags att skaffa barn snart?" har man varit tillsamans ett bra tag och uppnått en viss ålder så kommer ju den frågan relativt ofta.
Av vänner, av bekanta av arbetskamrater, av vänners vänner osv!

Tycker det kan vara lite jobbigt att svara på frågan och komma på vad man skall svara, jag/vi har kört på standardsvaret Nä, inte just nu är det aktuellt.

Men i själva verkat har man bara lust att svara: Vi har försökt si och så här länge, det fungerar inte för oss, för oss behöver naturen liten hjälp på traven!

Samma sak så är inte jag mycket för alkohol men vid afterwork, middagar och träffar brukar jag alltid ta 1 glas vin eller något annat att dricka, tar man inget kommer det en titt och en spekulerande blick.

Vilka har har ni berättat för att ni behöver hjälpa naturen på traven lite?

Var på sjukhuset vid 9 tiden och skrevs in och sedan blev det en viss väntan men tiden gick fort endå med tanke på att jag skulle iväg och träffa narkosläkaren och dubbelkolla längd och vikt och om jag hade tendenser att bli åksjuk/illamående.
Fick måillatablett, alvedon och voltaren och sedan fick jag vänta ett litet tag till och sedan träffa läkaren.

Sedan blev det en jättekort väntan var det dags att lämna mister, jag skulle byta om och bege mig in i operationsväntrummet.
En gullig sköterska ger mig en blå pappersrock, plasttossor och mössa.
Pekar på ett ett bås samt ett skåp och säger:
Ta av dig alla kläder, och smycken lägg in det i skåpet och ge nyckeln till mig.

klädde av mig och drog på mig den hårda pappersrocken i modell onesize fits all den skavde lite, den var väldigt stor och jag kände mig helt ärligt rätt ynklig.
Då jag la in mina grejer i skåpet tänkte jag, "Sköterskan missade nog att säga lämna även in allt vad värdighet heter så blir det lättare" så jag la även in all värdighet.

Efter kort väntan fick jag gå in i operationsrummet, skulle dra upp rocken över midjan, lägga mig i gynstolen och benen spändes fast.I rummet var det 2 sköterskor, narkosläkaren och en narkossköterska samt läkaren var inne en sväng.
Sedan klädde dom in mig helt i gröna dukar och sedan blev jag sövd!

vaknade och mådde bra, dock kraftig "mensvärk" och fick frågan om smärtstillande eller värmedyna. Valde värmedyna och det känndes himmla skönt.
Slummrade på uppvaket i 1,5 timmar innan jag var i skick att vilja gå hem.

Läkaren hade bara kollat in i min livmoder och allt sett helt normalt ut YEEEEEEES! Så det som syntes på undersökningen innan var ett slemhinneveck, så nu känner jag mig lugn och trygg avseende min kropp.

Nu vet vi att min livmoder är frisk, och mår bra samt ser bra ut, så nu sammlar vi krafter inför höstens IVF!