Kunde inte hålla mig, mår så dåligt av att kastas mellan hopp och förtvivlan... Blev en så stark känsla att jag måste bara testa.
Och jag som kissat en timma innan...

 

Ser jag i syne eller är det verkligen 2 sträck på stickan? är så glad att tårarna rinner!

Jag ligger på en lutealfas på 14 dagar, och ÄP är ägglossningen så idag har jag 3 dagar kvar till BIM, börjar bli nervös BIM ligger då på RD 12 så jag kommer förbi det kritiska RD 11, men bara för det behöver jag inte bli för hoppfull.

 
Idag är det första advent, tänker inte baka något i helgen, det blir helt enkelt för stressigt att släpa fram allt julpynt och på det även baka. jag kommer baka lussebullar till andra advent istället.
Jag införskaffade mig även en färdiggjord liten julgrupp till köksbordet, då ICA hade väldigt söta grupper annars brukar jag vilja göra dessa grupper själv.

 
Visst var den lite söt denna lilla gruppen, jag verkligen älskar julen och myser för fullt av det.

RD 9 Symptomen:
* brösten gör fortfarande ont, igårkväll då jag tog av mig BH:n gjorde det på ren svenska skitont då tyngden av mina fd A kupor fick vara fria.
* Känner av gynmagen lite igår... Men det kan lika gärna vara tarmarna, har en känslig mage IBS det kan vara mensen som är på G jag vet inte blev lite nojig vet inte heller hur jag skall beskriva känslan. Men lite till och från igårkväll inget idag... antagligen min mage som lurar mig, men kul att hoppas iallfall.

Iövrigt så kastas jag konstant mellan hopp och förtvivlan, är det tredje gången gillt eller är det ytterligare ett minus, jag vet inte.
Mina förhoppningar är rejält uppskruvade pga brösten, men 2sekunder senare kommer alla negativa tankar och jag landar, jag är så himmla rädd att hoppas och tro för mycket, fallet då/om blodet eller minuset kommer blir så hårt då.
Det går inte heller att "ta det som det är" jag kan inte vara så kall, jag hoppas så enormt mycket att fallet kommer bli så himmla hårt denna gången...

Tjuvtesta kommer jag heller inte våga göra, så rädd för att se en blank sticka för det gör så himmla ont att se det och veta att hoppet med största säkerhet är ute, bättre då att försöka leva på hoppet, i en berg och dalbana av känslor.

Önskar mina läsare en fin första advent.

I helgen är det första advent och jag älskar verkligen julen, jag har småtjuvstartat med pyntningen i torsdagen med ett par stjärnor i fönstret!
Resten tänkte jag faktiskt fixa idag, Mister är ju nattjobbare så han har hjälpt till med att dammsuga och torka golven medans jag jobbade kväll igår innan han åkte till jobbet, dessutom tog han in julkartongerna från förrådet så jag skulle slippa bära in dom blylådorna.
 
Denna söta tomten skall få stå på köksbordet ihopp med en julgrupp och lite annat, så idag skall köksfönster putsas julgardiner skall upp och julstjärnor skall innhandlas!
Skall även köpa saffran för att göra saffranskorpor till första adventsfikat.

RD 8 idag:
Brösten gör fortfarande himmla ont, hänger jag på mig en väska och remmen kommer över brösten måste jag flytta på bandet så det inte skall klämma så hårt.
Mina ömma bröst gör mig verkligen extremt hoppfull, jag jämnör ju som jag skrivit innan mot IVF1 och FET, IVF gav ömma bröst som försvann, FET gav mig inte ömma bröst öht!
Dock är ömma bröst det enda jag märker av, för en biverkning som jag faktiskt får av Crinonen oavsett IVF eller FET är att jag blir törstig, brutalt törstig så jag kissar oftare och så även på natten.
RD 8 på IVF1 gjorde jag ett tjuvtest, blev såklart minus... Jag har sett på Familjeliv att många testar possetivt på RD 9, men jag vill/vågar inte tjuvtesta denna gången.
Inte då det känns så annerlunda mot IVF1, vill leva på hoppet så länge det bara går.

Satt dessutom och kollade i periodtracker, IVF och FET har rubbat min hyggligt jämna cykel med ett par dagar så idag är det +/- 5 dagar till BIM!

Idag är det dessutom 11 dagar kvar till TD alltså jättelång tid, dagen efter på Lucia kommer vi sitta i bilen på långresa för dödsfallet jag gav besked om i veckan, begravningen är den 14:e december!
Hoppas man kan sitta och gråta i kyrkan med en känsla av framtidstro av att veta att någon växer sig starkare innuti mig för varje dag...

Så ringde Mister mig på jobbet och var jätteglad vi hade fått brev från kliniken:

 
Det blev även denna gången en fin eskimå till frysen, en blastocyst   Så trots det denna IVF:en bara blev 4 st ägg så blev det samma resultat som vid första IVF:en ett i retur och 1 till frysen.
Det ger mig en viss ro att veta att det finns ett litet framtidshopp i ett litet plaströr på kliniken ifall detta inte går vägen.

Idag är det RD 7:
Vid första IVF:en kom de ömma brösten tillbaka denna dagen, dock inte till att göra lika ont som innan dom försvan utan jag beskrev det som PMS ömma som inför Mensen!
Jag har faktiskt lite uppskruvade förväntningar denna IVF:en med tanke på att brösten inte tappat ömhet ännu, dom är så pass ömma att jag inte kan sova på mage, vid IVF 1 kunde jag sova på mage från RD 5!
Jag vet så väl att kommer blodet eller minuset så kommer fallet bli så djäkla hårt iom dessa förväntningar som bara växer i mig för varje dag, men jag känner mig possetiv.
Vid första IVF vad jag superpossetiv, men vid RD 7 började det släppa, vid FET var jag inte alls possteiv inga symptom öht trots Crinonen och Ovitrelle sprutan.
Och vid IVF avtog/försvann alla symptomen vid RD 5!
Förvisso fick vi tillbaka ett 3 dagars embryo vid IVF 1 och vid IVF 2 ett 2 dagars embryo men endå så är symptomen kvar hur jag än räknar, och det ger mig ett enormt hopp.

Och djäklar vad jag hoppas och njuter av detta, och nu hoppas jag alla som ruvar, har ÄP/ET/FET får ett fint pluss i december...
För vi är så himmla värda det, alla vi som genomgår detta är så himmla värda detta! Och ni som väntar på omstart efter nyår, jag hoppas så himmla innerligt att det går vägen för er med att ni får ladda batterierna och bara må gott under julen, släppa allt med IVF, sprutor, vagiatorer och annat som hör IVF till och bara NJUTA av julen, och ladda batterierna ordentligt inför nya året!

Blev så ledsen och chokad igår, även om det var en gammal människa så var hon så pigg det vr oväntat att hon skulle somna in just där just då.
Fridfullt insomnande under natten, alltså så man vil att någon skall gå vidare.

Gjorde mitt absolut bästa igår, men hörde mig själv mellan varven låta rätt oengagerad men då jag upptäckte det så kammande jag till mig, gjorde iallfall mitt jobb och det bra (hoppas jag)

RD 6.
Brösten ömmar fortfarande, vid första IVF:en avtog bröstömheten vid dag 5-6 någon gång och vid feten fick jag aldrig ont i brösten.

Så jag hoppas att de ömma brösten stannar kvar för mig, för i dessa dagar verkar biverkningarna av progrestronet (Crinonen) försvinna för de flesta.
Stannar de ömma brösten stannar ju hoppet kvar, så jag var faktiskt igår en rätt smådiskret bröstklämmare, iallfall på jobbet och utanför hemmet! men hemma kan jag klämma och känna grundligt.

Idag efter jobbet skall jag förbereda inför advent, sätta upp utebeslysning och fixa iordning alla fönster utom köksfönster som jag tar imorgon innan jobbet.
Lite tråkigt att jobba alla fredagskvällar, men jag blir ju van och ställer man upp mycket får man mycket tillbaka fick ju ledigt vid både jul och nyår!

Fick ett så tråkigt och fruktansvärt besked i morse så tårarna rinner, trodde vi skulle hinnas ses vid jul! Mister är ledsen men sammlad, så idag blir det en tuff dag på jobbet.

RD 5:
Ömma bröst
Sover dåligt, vaknar hela tiden

småbruna Crinoneklumpar mellan varven.

Jag har alltid älskat kaffe, gärna 3 stora muggar på morgonen och en mugg till lunchen. Då det blev klart att vi skulle göra IVF så drog jag radikalt ner på koffeinet!
Numera är det 2-3 dl kaffe om dagen och då uteslutande på morgonen, den muggen jag njuter mest av, det kaffe som jag alltid tyckt smakast godast är Gevalia, och förra vinterna hittade jag en ny favorit.
 
Detta kaffe tar jg mellan varven i en fin lite mugg utan vare sig socker eller mjölk, detta ger mig alltid en superstart på dagen.

Idag är det RD 4, igår har det kommit små bruna kluttar av Crinon på toapappret, och idag även lite på hylsan första IVF:en hade jag lite rosa såg jag vid tillbakablick i bloggen, då var det sköra slemhinnor.
Så jag vet inte vad jag skall tro, biverkningarna av Crinonen sitter fortfarande kvar iform av svullna och ömma bröst, vid första IVF:en försvan det vid ruvdag 5!
Dock gör brösten inte extremt lika ont som senast, nu är dom bara ömma, antar att kroppen är smart och vänjer sig!

Hur har ni läsare gjort, vilka livstilsändingar har ni påbörjat sedan IVF:en gjorde intrång i erat liv?
* Mindre kaffe
* Försöker stressa ner
* Tar bara PW då jag är ombytt för det och inte då jag förflyttar mig mellan punkt A och B!

Igår em började mina bröst ömma lite, idag ömmar dom mera!

Det var det samma vid första IVF:en att det blev lite biverkningar av hela behandlingen som kom vid ruvdag 3 för då vi körde FET så tog jag ÄL sprutan och sedan startade jag med crinonen, då fick jag aldrig detta med ömma bröst. Men nu dyker det upp, även att jag har lite ökad törst så jag måste gå upp i kissa på natten.

Igår var det fö full fart, vi var ute och kikade lite i affärer för att se om vi redan nu kunde hitta lite julklappar och lite småsaker hittade vi, bla till julklappsspelet och till lotteriet, samt såklart lite barnsaker =)

Idag är det ny vecka så nya planer och nya aktiviteter och såklart jobb.