Sovit dåligt inatt, drömmt mycket många tankar dyker upp på natten då sömnen är ryckig!

Så idag äter jag en långfrukost en lite lyxigare frukost, äggmacka och havregrynsgröt med färska bär i samt dricker juice till det.
Efter frukosten skall jag ut i det härliga vädret på en långpromenad, inte planera något utan bara gå kanske låta hunden bestämma hur vi skall gå, kanske uppleva nya platser och se nya saker och helt enkelt försöka se det vackra som finns inpå.

Sedan skall jag ta ännu mera egentid med ett långt bad för att sedan raka benen och andra ställen, noppa ögonbrynen och medans jag fixar naglarna med olja och piffa till nagelbanden skall jag ta mig en hårinpackning och en ansiktsmask det enda som fattas då är att färga håret men det tar jag nästa helg tänkte jag.
Förhoppningsvis kommer egentiden och pysslet ge mig ett rejält krafttag inför veckan som kommer då jag arbetar 6 dagar på raken för att vara ledig 1 dag innan 7 nya dagar drar igång!

Mycket jobb blir det, men i november kommer det kännas skönt i plånboken, alltid något.

Jag är en minneslund människa, den dagen jag slutar mina dagar önskar jag att hamna på en minneslund  mina efterlevande önska en fast grav att gå till motsätter jag mig inte det, det är inget jag skulle må dålig av.

Men jag älskar tanken med minneslund, det är alltid en vacker och rofyld plats på kyrkogårdar.
Min son ligger på en minneslund, en vacker minneslund som är en gammal gravsättningsplatts för vikingar, det är kullar och lummig träd, en vacker bänk att sitta på vid lunden.
Där trivs jag, där får jag ro... flyttar vi långt bort finns det där en kyrkogård med en minneslund kan jag sitta där istället.
Jag blir inte låst till en gravplats, det är det som är det fina med minneslunden tycker jag, var som helst, vilken kyrkogård som helst.

 
Min son hade en begravning, min familj var med mis (oss) då samt mina närmsta vänner det var en vacker tillställning med mycket tårar, men endå vacker.
Kistan var så liten, så liten men kärleken till min son var så stor, så stor så den hade inte fått plats där i.

Älskad var han innan han kom, av mig, av min familj samt av mina vänner!


Något annat, det är nu bara 2-3 dagar kvar till BIM, enda känning jag haft är lite dragning i ljumskarna typ i morse annars inget så vet i tusan om dragningen är en signal att mensen är på väg, misstänker att min mens kanske dyker upp först om 1-2 veckor.
Jag har faktiskt aldrig längtat efter mensen så här mycket, vill vara igång igen vill vara en ruvare och sedan få ett plus.
Men vi skyndar långsamt, är försiktigt possetiva och tar inget för givet utan tar ett steg i taget...

Vi har ett FET att se fram emot och hoppas på (Förhoppningsvis om ägget klarar sig) fungerar inte det har vi 2 st IVF försök kvar att göra och har vi tur, om allt går väl med stimuleringen blir det till frysen också.
Och vill det sig himmla väl, att allt fungerar så kanske får vi vårat efterlängtade plus och en liten bebis.

Önskar alla en trevlig helg!

 
Till BIM känner mig rätt förväntansfull för att snart vara på banan igen med nytt försök och att jag kanske är en ruvar om ca 2-2,5 vecka!

MEN det känns inte alls som om jag faktiskt skall ha mens om 4 dagar, jag har fortfarande den perfekta hyn, inga ömma bröst eller inte ens en gnutta dåligt humör... Jag är helt enkelt skittrevlig och len som honung och inte som taggtråd som är brukligt innan mens!

En sak som oroar mig lite är att jag tappar hår, inga små mängder utan rejäla tussar betydligt mycket mera än man tappar normalt.
Till och med Mister har reagerat på att jag tappar hår, jag TROR det startade efter ÄL sprutan men jag är inte säker om det var i sammband med den.

I vilket fall tänkte jag ta upp det med kliniken då jag ringer på mensstartdagen och har dom inget bra svar att ge kommer jag vända mig till husläkaren för att be dom ta lite blodprover för att se hur det ser ut med vitaminer och mineraler i blodomloppet.
Antagligen är jag frisk som en nötkärna men det är inget kul att tappa tussar och hårborsten blir full av hår.

Önskar mina läsare en jättetrevlig helg!

Och vaknade redan klockan 5, försökte sommna om men det gick inge vidare låg och slösurfa lite i mobilen men märkte att Mister började röra på sig så jag klev helt enkelt upp så han skulle få sova i lugn och ro tills han vaknar.
Idag är det 5 dagar kvar till BIM och jag trodde rent kalendermessigt att den skulle komma redan om 4 dagar, men nu sitter jag i tankar om att den faktiskt kommer komma senare   

Jag har nämligen inga känningar alls för mensen, inga ömma bröst, inga nypningar i gynmagen, ingen tråkig hy, så jag undrar om det kanske efter IVF:en störde min kropp lite så att den inte är lika "säker" som i vanliga fall med mensen att dyka upp regelbundet.

Får väl helt enkelt ge mig till tåls, att vänta in mensen och se om den dyker upp den 16:e eller "förr eller senare" det har hänt en gång för ca 1 år sedan att min cykel slog bakut och det blev 35 dagar.

så avvakta och invänta gäller, dessutom märkte jag aldrig av någon äl flytning denna cykeln så småspännande är det när den skall dyka upp.

I ett annat förhållande då jag var ung, riktigt ung så flyttade jag ihopp med MR Rätt blev spontant gravid med Mr rätt som efter ett par månader visade sig vara MR skitstövel.
Med stöd av vänner och familj lämnade jag honom och flyttade till ett annat boende.

Graviditen flöt på bra, lillen växte som han skulle och var en livlig krabat där inne i magen sparkade och levde rövare och växte som den skulle allt var bra och jag var lycklig, trots jag skulle bli en ensam mamma!
Veckor blev till månader, och en vacker vårkväll gick vattnet, eller det småsipprade och fick regelbundna värkar var i vecka 38+3 så in till KS förlossningen där CTG togs och vi blev inskrivna.
Fick ett vilorum för att det var en tid kvar till förlossningen skulle sätta igång på allvar!

Efter ett par timmar var det dags för ett nytt CTG, den trevliga barnmorskan spände bandet runt magen fick en bekymmersrynka mellan ögonen gick iväg och komtillbaka med förlossningsläkaren som medelade att dom ville ha bättre koll på bebisen i magen och att jag skulle flyttas till ett förlossningsrum och sätta en skalpelektrod på min bebis.

Vi bytte rum elektroden kom på plats och läkaren lämnade rummet ihopp med barnmorskan för att komma tillbaka ett par min senare och sa:
- Barnets hjärthjud dalar rejält vid varje värk, hjärtljuden blir svagare och svagare vid varje värk, vdet här blir ett snitt barnläkare och övrig personal väntar på operation.

Elektroden slets bort, läkaren sprang vid fotändan av sängen, barnmorskor vid huvudändan medans dom bad mig att plocka av mig smycken.
In på operationen över på bordet och sövdes direkt.... från besked tills jag låg på bordet sövd tog bara 2-3 minuter.

När jag vaknade satt barnläkaren ihop med min mor (som varit med hela tiden) barnläkaren berättade att min bebis var mycket sjuk och låg på Neo i respirator och blev sämmre och sämmre.
Läkaren visade en bild på min lille son där han låg lågt ifrån mig och kämpade för sitt liv, min vackre lille kille, en liten kämpe.
Han orkade inte vänta på mig, att jag skulle bli tillräckligt stark efter ha vaknat ur narkosen. Innan jag han träffa honom slutade hans hjärta att slå och han fick somna in.

Så istället för att planera dop, och dagis och vara en lycklig liten familj fick jag planera dödsannons och begravning och vart han skulle ligga.

Nu i ett bättre liv, med en underbar man som jag älskar över allt annat, med en man som behandlar mig som en prinsessa, sin prinsessa så får vi inte gåvan att kunna bli gravida på egen hand.
Hoppas, det blir våran tur snart, vi hoppas så på detta med IVF!
Jag hoppas, vill och tror att det kommer bli våran tur. Men jag vågar inte hoppas fullt ut mellan varven då verkligheten och sanningen kan göra för ont i slutändan försöker jag vara realistisk men mellan varven skenar jag iväg fullständigt med planerad MVC, dop med vilken präst osv...
Jag/vi vågar hoppas, men ibland blir jag så himmla rädd för att våga hoppas... Rädd för att verkligheten kommer att göra för ont!

När jag och Mister var på våran långweekend gick vi lite i affärer och vi vågade oss på att drömma och planera att allt skulle gå bra någon gång för oss.
Vi hittade denna söta bokan i en affär och vi båda kände att den boken vill vi ha, vi bara måste ha den!
 
Pärmen är mjuk och sviktande att ta i, sidorna  boken håller hög kvalité och vi tänkte att denna boken kan inte vara fel att köpa fast vi endå inte plussat?
 
Fast vi inte ens är igång att ruva, men vi är i startgroparna inför ett FET.

Vi känner att vi måste våga planera för att det kommer att bli våran tur, att detta kommer att lyckas för oss, det är så härligt att drömma, planera och se en framtid om en liten familj om 3 personer istället för bara oss två.
Att drömma framåt gör rätt ont då dråpslagen kommer, men vi är starka dels i våran relation och dels i oss själva så fixar detta även om det kommer att ta tid.
Vi väntar på ett FET, vi har 2 st fulla försök kvar så det borde bli våran tur någon gång inom en relativ snar framtid!

Veckan innan mens brukar det poppa upp lite småfinnar och humöret får sig en liten törn idag känns inte humöret på topp känner av en liten irritation i botten!
Dessutom har det dykt upp 2 st småkvisslor/finnar under natten.

min cykel är vanligtvis 22-24 dagar men enstaka hopp upp på 25-26 inte ofta men det händer, vid vårat IVF blev mensen 1 dag sen enligt periodtracker men enligt ÄP kom den på dagen, men det styrdes ju med sprutor.
Så min spontana tanke är at mensen nog kommer dyka upp innan den 16 okt, kanske redan den 14 men mest troligt kommer den 15e oktober!

I övrigt är det en skön vecka denna veckan, jag har normal kontors tid och är ledig i helgen som kommer. Visst det är skönt att jobba både kvällar och helger men ibland är det lite extra skönt att ha kvällarna och även helgen ledig, även om en ledig dag alltid är en ledig dag.

Önskar mina läsare en härlig vecka.

  
Efter mensen, vill vara igång med nästa försök igen tror och hoppas mycket på denna blastocysten som skall tillbaka då.
Men tänker endå rätt hårt framåt, jag gillar att ha en plan och planera för att inte grubbla för mycket.
Har även drömmar, tankar och önskemål om IVF, tar ett steg itaget på drömmarna.
Skulle FET inte gå vägen hoppas jag att IVF 2 går riktigt bra så vi får tillräckligt många ägg och att tillräckligt många tar sig att det blir en långtidsodling så vi får tillbaka en färsk blastocyst.

Men först längtar vi och hoppas och lägger all tro och hopp på FET, och önskar så innerligt hårt att det kommer att gå vägen denna gången att vi skall få vårat plus då.

Igår var det en riktigt trevlig dag, drog iväg vid 8 tiden och målade och myste och hade det himmla trevligt, sedan på kvällen kom ett par vänner över och vi satt och drack lite vin och spelade Mariocart och bara umgicks och hade det jättetrevligt.

Idag blir det att röra lite på sig, känner mig lite ofit så det skall tas tag i, skall laga en god och härlig middag och umgås ordentligt med mannen och ladda batterierna inför arbetsveckan som kommer.