I ett annat förhållande då jag var ung, riktigt ung så flyttade jag ihopp med MR Rätt blev spontant gravid med Mr rätt som efter ett par månader visade sig vara MR skitstövel.
Med stöd av vänner och familj lämnade jag honom och flyttade till ett annat boende.

Graviditen flöt på bra, lillen växte som han skulle och var en livlig krabat där inne i magen sparkade och levde rövare och växte som den skulle allt var bra och jag var lycklig, trots jag skulle bli en ensam mamma!
Veckor blev till månader, och en vacker vårkväll gick vattnet, eller det småsipprade och fick regelbundna värkar var i vecka 38+3 så in till KS förlossningen där CTG togs och vi blev inskrivna.
Fick ett vilorum för att det var en tid kvar till förlossningen skulle sätta igång på allvar!

Efter ett par timmar var det dags för ett nytt CTG, den trevliga barnmorskan spände bandet runt magen fick en bekymmersrynka mellan ögonen gick iväg och komtillbaka med förlossningsläkaren som medelade att dom ville ha bättre koll på bebisen i magen och att jag skulle flyttas till ett förlossningsrum och sätta en skalpelektrod på min bebis.

Vi bytte rum elektroden kom på plats och läkaren lämnade rummet ihopp med barnmorskan för att komma tillbaka ett par min senare och sa:
- Barnets hjärthjud dalar rejält vid varje värk, hjärtljuden blir svagare och svagare vid varje värk, vdet här blir ett snitt barnläkare och övrig personal väntar på operation.

Elektroden slets bort, läkaren sprang vid fotändan av sängen, barnmorskor vid huvudändan medans dom bad mig att plocka av mig smycken.
In på operationen över på bordet och sövdes direkt.... från besked tills jag låg på bordet sövd tog bara 2-3 minuter.

När jag vaknade satt barnläkaren ihop med min mor (som varit med hela tiden) barnläkaren berättade att min bebis var mycket sjuk och låg på Neo i respirator och blev sämmre och sämmre.
Läkaren visade en bild på min lille son där han låg lågt ifrån mig och kämpade för sitt liv, min vackre lille kille, en liten kämpe.
Han orkade inte vänta på mig, att jag skulle bli tillräckligt stark efter ha vaknat ur narkosen. Innan jag han träffa honom slutade hans hjärta att slå och han fick somna in.

Så istället för att planera dop, och dagis och vara en lycklig liten familj fick jag planera dödsannons och begravning och vart han skulle ligga.

Nu i ett bättre liv, med en underbar man som jag älskar över allt annat, med en man som behandlar mig som en prinsessa, sin prinsessa så får vi inte gåvan att kunna bli gravida på egen hand.
Hoppas, det blir våran tur snart, vi hoppas så på detta med IVF!
Jag hoppas, vill och tror att det kommer bli våran tur. Men jag vågar inte hoppas fullt ut mellan varven då verkligheten och sanningen kan göra för ont i slutändan försöker jag vara realistisk men mellan varven skenar jag iväg fullständigt med planerad MVC, dop med vilken präst osv...
Jag/vi vågar hoppas, men ibland blir jag så himmla rädd för att våga hoppas... Rädd för att verkligheten kommer att göra för ont!

När jag och Mister var på våran långweekend gick vi lite i affärer och vi vågade oss på att drömma och planera att allt skulle gå bra någon gång för oss.
Vi hittade denna söta bokan i en affär och vi båda kände att den boken vill vi ha, vi bara måste ha den!
 
Pärmen är mjuk och sviktande att ta i, sidorna  boken håller hög kvalité och vi tänkte att denna boken kan inte vara fel att köpa fast vi endå inte plussat?
 
Fast vi inte ens är igång att ruva, men vi är i startgroparna inför ett FET.

Vi känner att vi måste våga planera för att det kommer att bli våran tur, att detta kommer att lyckas för oss, det är så härligt att drömma, planera och se en framtid om en liten familj om 3 personer istället för bara oss två.
Att drömma framåt gör rätt ont då dråpslagen kommer, men vi är starka dels i våran relation och dels i oss själva så fixar detta även om det kommer att ta tid.
Vi väntar på ett FET, vi har 2 st fulla försök kvar så det borde bli våran tur någon gång inom en relativ snar framtid!

Veckan innan mens brukar det poppa upp lite småfinnar och humöret får sig en liten törn idag känns inte humöret på topp känner av en liten irritation i botten!
Dessutom har det dykt upp 2 st småkvisslor/finnar under natten.

min cykel är vanligtvis 22-24 dagar men enstaka hopp upp på 25-26 inte ofta men det händer, vid vårat IVF blev mensen 1 dag sen enligt periodtracker men enligt ÄP kom den på dagen, men det styrdes ju med sprutor.
Så min spontana tanke är at mensen nog kommer dyka upp innan den 16 okt, kanske redan den 14 men mest troligt kommer den 15e oktober!

I övrigt är det en skön vecka denna veckan, jag har normal kontors tid och är ledig i helgen som kommer. Visst det är skönt att jobba både kvällar och helger men ibland är det lite extra skönt att ha kvällarna och även helgen ledig, även om en ledig dag alltid är en ledig dag.

Önskar mina läsare en härlig vecka.

  
Efter mensen, vill vara igång med nästa försök igen tror och hoppas mycket på denna blastocysten som skall tillbaka då.
Men tänker endå rätt hårt framåt, jag gillar att ha en plan och planera för att inte grubbla för mycket.
Har även drömmar, tankar och önskemål om IVF, tar ett steg itaget på drömmarna.
Skulle FET inte gå vägen hoppas jag att IVF 2 går riktigt bra så vi får tillräckligt många ägg och att tillräckligt många tar sig att det blir en långtidsodling så vi får tillbaka en färsk blastocyst.

Men först längtar vi och hoppas och lägger all tro och hopp på FET, och önskar så innerligt hårt att det kommer att gå vägen denna gången att vi skall få vårat plus då.

Igår var det en riktigt trevlig dag, drog iväg vid 8 tiden och målade och myste och hade det himmla trevligt, sedan på kvällen kom ett par vänner över och vi satt och drack lite vin och spelade Mariocart och bara umgicks och hade det jättetrevligt.

Idag blir det att röra lite på sig, känner mig lite ofit så det skall tas tag i, skall laga en god och härlig middag och umgås ordentligt med mannen och ladda batterierna inför arbetsveckan som kommer.

Vaknade vid 6.30 av att dett var iskallt inne, fönstret i vardagsrummet stod lite på glänt och det var ingen värme ute så värmen inne var inte alls imponerande.

Så när jag väl kom up blev jag ganska pigg direkt så kastade på kaffebryggaren och dricker nu min mugg kaffe innan jag skall göra mig klar för dagens sociala äventyr.

Det börjar bli himmla vackert ute nu så imorgon blir det nog till att fotografera lite ute för det vackra färgerna och ljuset men med min otur är det väl regn och grått ute igen då.

Dessutom är jag himmla sugen på att baka, vet inte om jag vill/skall baka fikabröd eller om jag skall vara duktigare och baka matbröd eller frukostbröd istället, ibland kan det vara avkopplande att baka men det ger sig nog när jag väl får tid till att baka och skall handla så går jag impulsivt fram!

Idag är det sista jobbdagen innan helgen, imorgon skall jag över till en kompis och hjälpa till att måla om och sätta lister så vi kommer starta dagen kl 8 med frukost innan vi sätter igång.
Känns riktigt kul att ha en liten udda tjejträff i renoveringens tecken, dock vet inte denna vännen om att vi håller på med IVF, hon är en underbar människa på alla sätt och vis men är inte alltid så smidig så jag har valt att inget berätta för henne för slippa ev klumpa komentarer eller att hon skall råka försäga sig.

Söndagen är inte planerad, men vi funderar på en heldag i skogen för att plocka svamp och även se över skicket på blåbären, kanske finns tillräckligt för att få ihopp till en satts blåbärsmuffins.

På kvällen skall vi över till mina föräldrar på middag och lite sällskapsspel innan det är dags att planera in nästa vecka.

Önskar mina läsare en underbar helg

Kollade periodtracker och såg att det bara är 12 dagar till BIM!

Det slog mig nu precis att vara inne i IVF och allt där omkring så är det hela tiden massor av nedräkningar, tex:
* BIM (Beräknad icke mens)
* Sprutstart
* ÄP/ÄL (Äggplock eller ägglossning) 
* ET/FET  (Återförande av ägg)
* VUL (Vaginalt ultraljud)
* TD (Testdag)
* tills man skall ruva

Listan kan fyllas med mängder av grejer till för varje litet steg är förhoppningsvis ett steg närmare ett barn.

Nu lite intimare grejer, när vi förförstagången tog upp sammlivet fullbordat så att säga efter första IVF:n hade det gått ca 21-22 dagar sedan ÄP.
Lusten hos mig var enorm och jag var rejält förberedd på vad som skulle komma, MEN jag kände visst obehag och smärta i slidan som om jag hade sår/skavsår där inne efter ÄP det liksom sved och gjorde småont.
Samma sak vid efterföljande gångerna ävven fast vi då testade med glidmedel för att seom det var ett sådant problem men det hjälpte inte heller utan det gjorde ff ont, jag har ALDRIG haft  ont eller upplevt ngt som helst obehag av dessa aktiviteter innan, någon annan som upplevt det samma?

Vi har haft en underbar helg och umgåtts ordentligt utan vardagens måsten och vi har vårdat relationen och helt enkelt levt som nyförälskade eller något liknanade.
Iallfall var det himmla skönt att komma iväg ett par dagar så här och bara rå om varandra, det hinns inte riktigt med i dagens samhälle, och när man kör IVF kan det vara skönt att släppa allt och bara komma iväg för ett par dagar.

Kom hem igår fm, bilen var tömd kl 13 och jag var på jobbet kl 14 så man kastades butalt in i vardagen igen kan man säga.

Skall idag försöka läsa ikapp lite bloggar, på FL och andra ställen kollat lite i mobilen men det ger inte riktigt samma känsla.