Hittade familjeliv i våras och kollat runt där, då vi började våran IVF resa hoppade jag in aktivt i tråden "IVF september" där är vi ett härligt gäng tjejer/kvinnor som har samma önskan och mål, att få barn att bli gravida... vi har alla olika livshistorier i botten och olika förklaringar till våran barnlöshet.

Där sitter vi och peppar varandra och får svar på frågor om allt ifrån konstiga biverkningar och tips om hur man lättast tar sprutor och ÄL flytningar.
Antagligen riktigt skönt får våra respektive att vi kvinnor har tråden att ösa ur oss i för hur som helst blir killarna stående lite utanför då vi stoppar oss fulla med massor av hormoner som förändrar oss både fysiskt och psykiskt.

Fast alla vi i tråden bor i sverige, och en hel del av oss kör IVF resan via landstinget och här kommer vi till orättvisan:
I stockholm landsting får vi:
* 3 st försök
* 1 försök = att ett befruktat ägg återförs (Inget äggtillbaka, försöket räknas inte)
* Får man ägg till frysen, så återförs ett sådant tillbaka utan att det räknas som ett försök, det hänger ihopp med försöket innan.
* Kvinnan skall vara under 40 år!

Det som fick mig att reagera och bli ledsen för en annan människas livsöde, en människa jag aldrig träffat men kan endå känna hennes/deras smärta och det berör mig!

I Jönköpings län får man:
* En fullständig behandling med stimulation, äggplockning, befruktning IVF/ICSI, odling och återföring av 1 (undantagsvis 2) embryo
* Ytterligare en återföring av embryo antingen av tidigare fryst embryo, alternativt i de fall sådant inte finns, efter förnyad behandling!
* Kvinnan får inte ha fyllt 38 år!

Alltså sammanlagt 2 återförande av ägg och kvinnan får inte vara 38 år fyllda!

Barnlängtan38 på familjeliv bor i Jönköping, fyllde 38 år sedan för 3 veckor sedan vid hormonbehandlingen fick hon bara ut ett ägg och fick samtal från kliniken att ägget inte befruktats!
Så nu är det enligt jönköpings regler kört för dom att få vidare hjälp av landstinget för sin ofrivilliga barnlöshet men hade dom bott i sthlm området hade dom bara behövt sammlat sig, laddat om batterierna och siktat in sig på ett nytt försök av IVF!
Men då dom som sakt bor i jönköping så fungerar det inte så, det är orättvist!

I malmöområdet kör dom med poängsystem... varje par får 6 st poäng.
IVF kostar 2 poäng
FET kostar 1 poäng
Så det innebär får paret en bra IVF och ett ägg åter och 2 till frysen, återföringen tar sig inte utan dom använder sig av de frysta äggen så har dom gjort av med 4 poäng!
Kör dom då en ivf till så har dom förbrukat sina poäng och om det inte tar sig då och dom har massor av ägg i frysen får dom betala varje FET själva.

Tycker det är tråkigt och  orättvist att det skall skilja så mycket i vilket landsting man tillhör för att få hjälp med sin barnlöshet.
Själv är jag glad att jag tillhör stockholms landsting, men tycker fruktansvärt synd om dom som inte bor i sthlm området utan tillhör andra landsting.

Detta blev ett väldigt långt inlägg, men jag hoppas ni läsare tog er tid att läsa detta och gärna sprider informationen vidare, visst det kanske inte leder nåågon vart men förhoppningsvis kanske texten ovan på något sätt hamnar på rätt bildskärm att en förändring kanske kan ske på sikt!

Efter pratat med Mister och sedan en god natts sömn har vi faktiskt fått lite distans och ny framtidstro... Vi har ett ägg i frysen, vi har dessutom utöver det 2 st IVF kvar att genomföra.
Så allt är inte svart, allt är inte negativt det gäller att inte gräva ner sig utan våga blicka frammåt!

Så nu skall vi ha en trevlig helg sedan ringa kliniken på måndag, för blödningen jag fick igår beter sig precis som min vanliga mens, dvs upp 2 ggr på natten och byta skydd.

Så nu blickar vi framåt igen.

Gick på toaletten på jobbet, torkade mig och det var blod... Inte brunt och lite utan rött och ganska mycket, så med största säkerhet blir det ett minus den 28:e även om jag var inställd på det gjorde det fruktansvärt ont att se blodet så tillbaka och jobba och sedan på rasten låste jag in mig på toa i 15 minuter och bara lät tårarna rinna i 10 minuter, spolade ansiktet i kallt vatten och bet ihopp.
Jag skickade ett SMS till Mister och skrev bara "jag blöder" fick ett svar bestånde av "FAN, kramar massor" sedan jobbade jag på mina timmar till kl 21.15 och då jag kom ut från jobbet stod min älskade Mister där för att köra mig hem!

Så nu skall jag vara så tråkig att natta dator, hemmet och krypa ner i sängen med Mister ligga där och käka glass och kolla på Tv innan jag somnar.

Då det som tidigare nämts var beräknad BIM igår enligt "Periodtracker" och idag enligt ÄP så vågar jag inte chansa att jag får en blödning och bara har trosskydd på mig.
Jag tillhör den kategorin kvinnor som får en skaplig blödning direkt och jag har ingen större lust att gå runt med blodiga byxor då jag skall ta mig hem från jobbet.
 
Så det känns lite tråkigt att behöva vara så realistiskt att kränga på sig en binda   
Helst hade jag velat haft en massa syptom på att det fanns en liten minimal chans att det skulle tagit sig, att det vore något som grodde i mig!

Men nej, jag får sorgset konstatera att så är nog inte fallet   utan jag/vi får gå och invänta mensen eller testdagen och minuset, vet ju inte hur Crinonen påverkar den väntande menstrationen då det är ett graviditetsbevarande hormon.

Usch jag låter som en pessimistisk upphakad LP skiva, MEN att genomgå en IVF är fruktansvärt känslosamt man är extremt fullpumpad med massor av hormoner, man har kämpat så himmla länge utan reultat man lever på hoppet och ser ljuset i tunneln när man kör ett IVF och tar det inte då blir fallet så pass hårt, man faller från hög höjd och det gör ont...

Visst det finns en chans att det tagit sig, men magkänslan är allt annat än possetiv och det negativa testet på RD 8 ligger också i minnet och drar ner hoppet något fruktansvärt.

 
Kvar till testdag... skall ta crinonen 1 gång om dagen fram till testdagen, sista Cirnonen tar jag torsdag morgon och testdagen är fredag morgon!
Känns himmla nervöst, kastas ständigt mellan hopp och förtvivlan!
Vill bara att dagarna skall rusa iväg så att testdagen kommer snabbt, känns så otåligt vill veta 100% om det tagit sig eller om det skitigt sig vill ha besked svart på vitt!

Skönt att jag jobbar idag, och i helgen har vi en hel del roligheter inplanerat!
På lördag kommer ett par vänner förbi vi skall äta middag, umgås och sedan på kvällen skall vi bänka oss i TV soffan och kolla på Hockey.
På söndagen skall vi träffa en bunt vänner och tillbringa en heldag ute så helgen kommer förhoppningsvis gå riktigt fort och sedan drar arbetsveckan igång igen på måndag med 2 arbetsdagar och en ledig onsdag innan sista arbetsdagen för månaden infinner sig på torsdagen!
OCH på fredagen är det testdag...

Idag är det 14 dagar sedan ÄP och jag har ruvat i 11 dagar. Symptomen lyser fortfarande med sin frånvaro, inga ömma bröst inget som visar på en ev aktivitet i magen.
Nu är det riktigt tungt och jobbigt att ruva om jag skall vara ärlig, sväva i ovishet att kastas mellan hopp och förtvivlan är inte vidare kul.

Min mage gjorde småont hela förmiddagen, smärtan/värken koncentrerade tillslut runt magsäcken så de var bara att konstatera att det var en gastrit på G eller ett magen varnade om en gastrit.
Har inte varit stressad, har inte stressat inte ätit stark eller konstig mat utandet är nog symptom på en inrestress av IVF och ruvperioden.

På em ringde chefen och undrade om jag hade några planer för kvällen, nix det hade jag inte Mister var med ett par vänner så jag passade på att jobba 4 timmar igårkväll.
Trivs ju himmla bra på mitt arbete med arbetsuppgifter och kollegor så det är rätt trevligt att kunna ställa upp då man har möjlighet.
Dessutom så var jag ju borta en dag denna månaden då det var ÄP så det var ju inte fel att kunna ta in 4 timmar heller.

Idag inga som helst symptom inte ett dugg ont i brösten (som är svullna ännu)!
Ingen känning från livmoder, illamående eller ökat behov att kissa.

Allt känns helt enkelt som vanligt, eller enda skillnaden är att min hy är i gott skick och annars inför mensen brukar det komma ett par finnar.
Kan antagligen tacka Crinonen för att hyn är fin!

Som ni märker har jag inga större förhoppningar på att det är ngt som gror i mig.

Känns rätt ledsamt och tungt just nu bara invänta TD eller mensen för att slippa ifrån denna jobbiga väntan :-(

I magen, dock inte i gynmagen! utan betydligt högre upp från mellangärdet och uppåt! Ilande mkt skarpt skärande smärta, vaknade av den att det gjorde lite ont klev upp och det gör ondare och ondare.
Går som impulser, funderar på om det är en magkatarr eller om det gör ont från tarmarna, iallfall gör det så pass ont att jag kan sitta upp rak i ryggen och andas ytligt.
2 alvedon startade jag dagen med hoppas det snart kickar in, så jag kan flytta mig från köksbordet till sängen igen   

Jag hoppas verkligen det inte är ngt allvarligt så jag behöver åka in till sjukhuset, livrädd för starkare smärtlindring när jag nu är på ruvdag 10... (8 dagar kvar till TD)

Så håll tummarna att detta går över snart av sig själv.