Jag och Mister har berättat för våra syskon samt ett par vi umgås med just för det kan vara skönt att vetilera lite tankar och oro som kan dyka upp.
Den dagen vi plussar och berättar om våran graviditet "offentligt" så tänker vi svara ärligt på frågor, alltså om någon säger ååå vad kul hur länge har ni försökt då kommer vi säga hur länge vi försökt.

IVF är inget fel, det är inte skamligt på något sätt.

Visst att det finns sådanna människor sm anser att kan man inte få barn på egen hand så:
* naturens sätt att ni inte är lämpliga föräldrar
* Adoptera, världen är full av oönskade barn
* Varför skall barnlösa få ett barn med mina skattepengar

Folk har rätt att ha sin egna åsikt, även om den sårar mig/oss jag läser inte bloggar eller forum med dessa bittra människors inlägg för det gagnar inte mig.
Skulle inte vi lyckas få barn på egen hand med hjälp av IVF står det oss inte främmande att försöka adoptera.

Idag är det strålande sol ute och en underbar höstdag, träden är fortfarande iklädd sommarskrud pga den regninga sommaren.
Kommer ta en härlig längre promenad innan jobbet då jag jobbar em ikväll, hade helt ärligt gärna varit ledig och hemma idag, är trött och småsnuvig och har en lätt tryckande känsla över huvudet, kan vara spänningshuvudvärk på G eller en förkylning.

Ruvardag 6 idag 12 dagar kvar till TD, alltså ruvat 1/3 av tiden och det känns som om det gått en evighet.

Ni som gjort IVF har ni tjuvtestat? Om ja, hur många dagar innan TD och hur många dagar efter plocket hade ni TD?

Och jag kan helt ärligt erkänna att jag faktiskt INTE har en ängels tålamod   , känner av hormonerna lite väl mycket mellan varven får verkligen ta ett djupt andetag och tänka efter ordentligt så jag inte svarar spontant för då kan det bli både otrevligt och drygt.
Inte kanske så lämpligt alla gånger, Mister är förvarnad att han inte skall ta åt sig och jag har ännu inte råkat fräsa åt honom utan har det under kontroll.

Lika lätt som taggarna åker ut kommer uppenbarligen tårarna    också märkte jag igår då jag läste att att spår rånaren hade gripits, tänkte att gud vad skönt för den rånades familj att han nu blivit gripen.
Och så var det tvärkört för krokodiltårar rullade.

Talade med kliniken igår, det lilla rosa flytningen/blodet på pappret är med största säkerhet att det var irriterade slemhinnor av Crinonen   

När jag kissade innan jag skulle åka till jobbet så var det lite ljusrött rosa aktigt på pappret!
Inte mycket utan en liten, liten fläck men endå blod :-(
Är det en spotting av Crinonen eller är det ett tecken på att allt redan gått fel på ruvdag 4, 7 dagar innan mens och 14 dagar innan testdag?

Skall såklart ringa kliniken på teletiden!

Förstår inte alls vad som hänt med tiden från i våras så har dagarna gått hur snabbt som helst. Jag fick inte riktigt tiden att räcka till kändes det som.
sedan väldigt tidigt i våras har dagarna bokstavligen talat flugit förbi, kunde inte förstå att det redan var dags för bebis i familjen i maj, sedan vårat giftemål i juli innan det var dags för semester som var över innan den ens han börja.
Tom dagarna på jobbet har gått hur fort som helst, man kom dit jobba, fika, lunch, fika sluta  alltså 4 till 9 timmar gick på ett ögonblick.

tiden efter semestern fram till äggplock har gått i denna rasande takt också tycker jag, men nu.... den står stilla känns det som.
Igår var jag ledig så jag tog en behaglig långpromenad med hunden gick runt 6 km, väl hemma igen så passade jag på att baka lite bröd och kasta ihopp en köttgryta till helgen.
Gjorde även en smarrig köttfärsås till helgen för att slippa laga mat då.

Då brödet var klart och köttfärsåsen samt köttgrytan så var klockan bara 12.20   Tog ut hunden igen och furminatorn och borstade igenom henne ordentligt, det är höst och snart dags för löp så då fäller hon ordentligt så efter borstat bort kompiösa mängder päls var klockan stra efter 13.
Ner till centrum och handlade fikade och sedan hem och städa vardagsrummet och köket, startade en tvättmaskin och förberedde dagens middag, blev wook och nudlar.
Kastade sedan ihopp en smulpaj och en vän kom förbi vid 18 tiden och stannade ett par timmar åt och fikade med oss.

Idag är det ruvdag 4, biverkningar av gelen består fortfarande:
Trött
Illamående
Ömma och svullna bröst
lite kortare stubin
Gasig i magen???

Jag jobbar hela helgen, så jag hoppas dagarna går skapligt nu för ovisheten och väntan är helt ärligt lite småjobbig försöker inte tänka och grubbla men självklart kan jag inte styra tankarna helt och hållet utan rätt som det är kommer dom över en endå.
Imorse var det första jag tänkte på att nu skall ägget växt fast, annars kommer mensen runt den 20/21 september, dessa tankar kom direkt då jag vaknade...

Önskar mina läsare en jättetrevlig helg!

Började ta Crinone gelen samma dag som plocket i fredags, och senaste 2 dagarna har jag blivit riktigt, riktigt kvällstrött.
I förrgår kväll somnade jag för första gången på soffan på år och dagar, igårkväll på jobbet så höll jag på somna då jag skulle ringa ett samtal och hamnade i kö och fick sitta och vänta i 5 minuter i telekö.
resan hem var inte helt problemfri, vill inte somna på pendeln så hög musik i iphonen tack för spotify   

Dricker mera än normalt gör jag också, antagligen pga det mycket lätta illamåendet, så upp och kissa vid 1.30 och 3.30 inatt, halvt sovande gick jag upp och gjorde det som skulle göras innan jag halt sovande gick tillbaka till sängen och fortsatte att sova.
En annan biverkning är spända, ömma samt svullna bröst, dom ömmar bara någon tittar på dem, fördelen är just att dom är svullna, fått rätt fina former nu   
Så rent sådära så är biverkningarna helt ok, för jag mår ju riktigt bra trots allt tröttheten kan jag verkligen leva med.

I övrigt är det idag ruvdag 3, idag bör ägget växa fast i slemhinnan för att det skall ta sig som en graviditet, inget man kan göra, inget man kan påverka.
Det enda man kan göra är att hoppas och försöka vara possetiv, vi tänker att jag ÄR gravid fram tills motsattsen bevisas, skulle allt gå fel så kanske fallet blir hårt men jag vill endå försöka göra något possetivt av ruvartiden annat än att tänka och oroa mig allt för mycket.

I ivf sammanhang, först har man hela utredning i ryggen och varje människa man träffar vill ha upp en i en gynstol för div olika undersökningar.
Sedan drar själva behandlingen igång och då har man hela handväskan full av sprutor och kanyler och får springa undan och ta en eller två sprutor!
Den sprutan jag bävade mest för var ägglossningsprutan så skulle tas kl 21 var rätt orolig att jag skulle bli tvungen att ta den på pendeln.

Mitt i allt smusslande medsprutor är det dags för mer klättrande i gynstolar för att se hur många ägg som det verkar bli.

Som belöning för sprutorna och klättra det så blir det tillslut dags för äggplock, så åter igen upp i en gynstol för att få kärleksgrottan bedövad samtigt som du får en dos morfin i armen, världen snurrar och kärleksgrottan förvandlas till en nåldyna med 7 stick för att tömma äggblåsor och ett par stick för bedövningen!

Efter den behandlingen är du bakfull, ser höggravid ut och dina äggstockar är ömma som köttsår.

Därefter en mental tortyr för att se om äggen blir befruktade och överlever till en återföring!

Efter återföringen börjar dock det jobbiga, man kastas mellan hopp och förtvivlan, man går i en enda lång väntan där man inte kan påverka något!

Som en liten bonus, det ni ser på bilden är inget lavemang, det är ett slidgel...
Den gelen gör mig smått irriterad och gråtmild, spända bröst och illamående!

Alltså känner jag mig gravid utan att vara det ännu, mycket tankar, mycket känslor.

Ruvtiden är lång... Bara inne på dag 2 och har 15 dagar kvar till testdagen.

Så bör ägget växa in i livmoderslemhinnan om det tar sig och blir en graviditet växer det inte in i slemhinnan så kommer menstrationen som beräknat eller ett par dagar senare pga gelen jag tar.

Det har gått bra att ruva hitills jag trodde ruvandet skulle uppta all tankeverksamhet men tack och lov är det inte så. Men mellan varven så kommer det över mig att jag fick ett embryo insatt i måndags, och den lilla cellklumpen var nog av det vackraste vi sett, det kanske var det första vi såg av vårat efterlänktade barn!

  
På bilden ovan ser ni en bild på hur ett 8 celligt embryo ser ut, vi hoppas verkligen så mycket att det var ett riktigt guldägg som jag fick tillbaka.
Känns som en himmla lång tid till testdagen som faktiskt är Misters mormors 90 årsdag (28 sept) och om vi skall vara på datum så var själva äggplocket på samma dag som min far fyllde år, och våran 2 månaders bröllopsdag (7 sept)  hoppas dessa datum kanske är bra omen om man skall tänka så?

Jag kan inte låta bli att tänka på att det är rätt häftigt med IVF, vad sjukvården kan göra för oss som inte kan få barn på naturlig väg, att kunna hjälpa naturen så pass mycket på vägen att jag med hjälp av medeciner får fram 7 st äggblåsor.
Jag tar medeciner för att förhindra ägglossning och sedan en spruta för att främja ägglossning.
Slutligen hur läkaren plockar ut 6 st ägg som sedan befruktas med ICSI

 
Hur häftigt är inte det att en embryolog tar varje ägg, väljer ut en spermie av toppkvalité och sprutar in den i varje ägg?
Det hela känns så magiskt på något sätt, att veta att jag har ett befruktat embryo i min livmoder och jag hoppas verkligen det väljer att stanna där så vi också får bli föräldrar till sommaren 2013!